Johanna Parikka-Altenstedt har idag lagt ut sitt nya kort på spelplanen.

Slagordet är "Bloggdrevet" och "Nätmobbning", och vem är det som är offret för detta då? Johanna själv förstås!


Det hon i grund och botten beklagar sig över är att hon inte hinner "försvara sig" eftersom så många skriver om detta just nu. "Den som är föremål för detta kan inte hänga med i alla debatter och försvara sig. Mobben går."
Ja nog kan jag förstå att det är svårt att behöva snoka reda på alla bloggare som skriver om detta och leta igenom deras kommentarer för att kunna svara, men det kanske JPA skulle tänkt på innan hon raderade alla kommentarer samt stängde av kommentarsfunktionen från sin egen blogg.

Om inte Mohammed kan komma till berget får berget komma till Mohammed, heter det väl?
Hade JPA valt att ha sin kommentarsfunktion på så hade hon enkelt kunnat få en överblick över allt och det hade blivit enklare för henne att försöka försvara sig, hur nu det ens kan vara möjligt att försvara det hon gjort.

JPA har alltså själv försatt sig i den situation hon beklagar sig över, "bloggdrevet" som hon kallar det är just det faktum att debatten nu pågår utspridd över ett stort antal sidor och om man inte lägger manken till kan det vara svårt att följa med i utvecklingen i någon form av kronologiskt manér.

Så.. skyll dig själv?


Hon hävdar alltså att Isabella medvetet valt att göra en martyr av sig själv medelst detta nedkliv från bloggosfärens pall, huruvida detta skulle vara sant eller inte kan man ju spekulera om, även om möjligheten finns så finner jag det föga troligt med tanke på den högst verkliga hotade sits JPA placerade Isabella i när hon hotade henne med outning. Valet att prioritera familjens säkerhet framför bloggandet förefaller helt självklart när man blir tvingad att välja.


Vår allas kära Johanna Parikka-Altenstedt rättfärdigar här sitt "krav om offentliggörande" (snarare HOT om att offentliggöra henne mot hennes vilja) med att Isabella hänvisat till JPA i sin blogg..

Ja du.. JPA.. herreminje..

JPA skriver i egenskap av journalist när hon befinner sig på nätet, hon nämner detta på sin egen blogg och skriver ofta det som avslutande på sina signaturer när hon kommenterar andras skriverier, alla hennes poster på den egna bloggen samt kommentarer hon yttrar skall alltså ses som att hon skriver i egenskap av journalist, enligt henne själv. (om hon inte uttryckligen säger annorlunda)
Det är med denna vetskap i åtanke som den där fadda smaken jag har i munnen introduceras, det är alltså inte i egenskap av privatperson som JPA yttrar sig i ärendet, utan som journalist.

Det absolut bästa är dock ur JPA väljer att avsluta sin bloggpost.


Just i det här ärendet så fanns det en demokratisk debatt på nätet, ända tills Johanna Parikka Altenstedt medvetet slog undan benen på den med sitt grova hot, sina härskartekniker och upprepade känsloargument samt barnsliga påhopp till höger och vänster. Det har varit en veritabel femstjärning uppvisning i hur man inte skall agera i en debatt eller i ett civiliserat samhälle överhuvudtaget.

JPA försöker klä på sig offerkappan, tyvärr så passar den väldigt dåligt och hennes huvud och armar sticker ut precis överallt ur fel hål, resultatet blir en väldigt sorglig bild av en människa som med alla medel försöker påtvinga andra sina moralkakor, trots att de smakar fruktansvärt illa och är vidbrända.